Skriv ut sidan  <--tillbaka
Ändrad: 2023-05-12 S-  Insulin
Utförande laboratorium: Klinisk kemi och farmakologi
Akademiska sjukhuset  
Remiss: KKF
Elektronisk beställning i Cosmic  
Provkärl: Guldgul propp (Gel, utan tillsats)  
Provtagning: Indikation:
Prov tas vid oklar hypoglykemi samt i enstaka fall vid bedömning av endogen insulinsekretion.

Provtagning:
Rekommendationen är att patienten bör vara fastande, men det är inte ett krav.

Prover bör inte tas tidigare än 8 tim efter senaste biotindos på patienter som behandlas med höga biotindoser (>5 mg/dygn).

Provhantering:
Prov kan förvaras i rumstemperatur i max 4 timmar.
Provet ska centrifugeras inom 4 timmar från provtagningen.
Centrifugerat gelrör (primärrör) kan förvaras vid 2-8°C i upp till 24 timmar.
Om transporten inte når analyserande lab inom 24 timmar måste serum från gelröret hällas av i ett plaströr (sekundärrör) och frysas i <-15°C.

Provskickning/transport:
Om transporten når analyserande lab inom 24 timmar skickas prov i rumstemperatur.
Om transporttiden överstiger 24 timmar måste provet beredas och skickas fryst se ovan under provhantering.
Fryst serum skickas i frysbehållare så att provet är fryst vid ankomst till analyserande lab.  
Analysfrekvens:   Analysen utföres dagtid, måndag-fredag.  
Referensintervall: 2,6 - 25 mE/L
Referensintervallet gäller för fastande patienter.
Metod:    
Ansvarig läkare: Johan Saldeen  
Ackreditering: Ja
Hänvisningar:  
Övrigt:  
Tolkning: Symptomgivande hypoglykemi ses vanligtvis ofta hos diabetiker som kommit i obalans med kost, motion och farmakologisk behandling och i samband med en rad olika organsjukdomar. Hos tidigare friska patienter kan hypoglykemi ses vid salicylatintoxikation, överdosering av insulin (suicidförsök eller factitia), ketotisk hypoglykemi, efter kraftig fysisk ansträngning och insulinom. Klinisk undersökning, provtagning och reaktion på initial behandling och uppföljning brukar oftast säkerställa orsaken.
Eftersom hypoglykemi i praktiken är ett irreversibelt tillstånd och därför potentiellt letalt kan utredning inneliggande på sjukhus i oklara och terapiresistenta fall bli nödvändig. Höga och oreglerade nivåer insulin kan i samband med benigna eller maligna ß-cellstumörer (insulinom) utgöra den direkta orsaken till attackvis/oprovocerat påkommande hypoglykemi. Dessa patienter har i allmänhet hypoglykemi (<3,3 mmol) och höga insulinnivåer (> 20 mE/L) efter en natts fasta. Fortsatt utredning i avsikt att belysa den eventuella förekomsten av översekretion av insulin ska utöver relevant bilddiagnostik medföra kompletterande mätningar av C-peptid och proinsulin i fasta samt uteslutande av överdosering av sulfonylurea. De flesta insulinompatienterna har i regel insulinnivåer som vida överstiger övre gränsen för referensintervallet. Vid tveksamma fall följes S-Insulin, S-C-peptid och P-Glukos i samband med glukosbelastning. Fortsatt insulinsekretion under slutfasen av belastningen stärker diagnosen.

Multipel endokrin neoplasi typ 1: Tumörer i endokrina pankreas är överrepresenterade hos patienter med den autosomalt dominanta genen för MEN-1. Hos patienter med såväl non-functioning samt functioning varianter av sjukdomen kan mätning av flera tumörmarkörer utöver insulin bli aktuellt förutom bilddiagnostiken. Insulinproducerande tumörer misstänks ofta vid förekomst av hypoglykemiattacker. I dessa fall ses ofta stegrade nivåer av insulin, C-peptid och proinsulin. Vår metod för analys av insulin korsreagerar endast 0,05 % med proinsulin och ej överhuvudtaget med C-peptid.

Mätning av insulin har ringa betydelse för individuella terapeutiska beslut av betydelse för långsiktig metabolisk kontroll. Dels korsreagerar vissa farmakologiska insulinpreparationer med bestämningsmetoden för insulin (egna mätningar visar 100 % korsreaktivitet för Actrapid och 10 % korsreaktivitet för Levemir emedan <1% korsreaktivitet sågs för NovoRapid, Humalog och Lantus). C-peptidnivån ger bättre uppfattning om den endogena sekretionen av insulin från patientens β-celler. För styrning av behandlingsmålen vid olika typer av diabetes används dessutom huvudsakligen HbA1c och glukosvärden för löpande monitorering. Vid fullt utvecklad diabetes typ I ("insulinberoende diabetes") är nivåerna av såväl C-peptid som insulin låga. Vid typ II diabetes (åldersdiabetes, "icke insulinberoende diabetes") är insulinkoncentrationen i serum oftast förhöjd, speciellt i tidiga stadier av sjukdomen. Direkta orsaken till den höga insulinnivån är ökad produktion och insöndring av insulin i kombination med ökad insulinresistens.
Heterofila antikroppar i patientserum kan störa analysen.  
 <--tillbaka  
Referenshänvisning: