Skriv ut sidan  <--tillbaka
Ändrad: 2016-12-20 S-  Osteokalcin
Utförande laboratorium: Klinisk kemi och farmakologi
Akademiska sjukhuset  
Remiss: KKF
Elektronisk beställning i Cosmic  
Provkärl: Guldgul propp (Gel, utan tillsats)  
Provtagning: Provtagning:
Provet rekommenderas att tas som fastande på morgonen.

Provhantering:
Prov kan förvaras i rumstemperatur i max 4 timmar.
Provet ska centrifugeras inom 4 timmar från provtagningen.
Centrifugerat gelrör (primärrör) kan förvaras vid 2-8°C i upp till 48 timmar.
Om transporten inte når analyserande lab inom 48 timmar måste serum från gelröret hällas av i ett plaströr (sekundärrör) och frysas i <-15°C.

Provskickning/transport:
Om transporten når analyserande lab inom 4 timmar skickas prov i rumstemperatur.
Om transporttiden överstiger 4 timmar måste provet beredas se ovan under provhantering.
Fryst serum skickas i frysbehållare så att provet är fryst vid ankomst till analyserande lab.  
Analysfrekvens:   Analysen utföres dagtid, måndag-fredag.  
Referensintervall: Kvinnor:
Premenopausala >20 år 11-43 µg/L
Postmenopausala utan hormonterapi 15-46 µg/L
Osteoporospatienter 13-48 µg/L

Män:
18-30 år 24-70 µg/L
30-50 år 14-42 µg/L
50-70 år 14-46 µg/L
Metod:    
Ansvarig läkare: Mats Gåfvels  
Ackreditering:     
Hänvisningar:  
Övrigt: Används i första hand för att urvärdera behandling vid osteoporos. Uppvisar en dygnsvariation.  
Tolkning: Osteocalcin är ett litet protein som endast förekommer i benvävnad.
Det intakta proteinet (1- 49) är instabilt, men metoden mäter det stabilare fragmentet N-terminala 1-43.
Syntesen stimuleras av vitamin D och är beroende av vitamin K.
Osteocalcin produceras av den benbildande osteoblasterna, byggs in i benets grundsubstans, men utsöndras även till blodbanan, och kan därför användas som ett mått på benomsättningen.
Osteocalcin ökar postmenopausalt, men skillnaderna mellan könen före menopaus är små.
Proteinet uppvisar en dygnsvariation, varför prover bör tas standardiserat på morgonen fastande.
Osteocalcin ökar vid hyperparatyreoidism och Pagets sjukdom, och sjunker vid bennedbrytningshämmande behandling med t ex bisfosfonater eller hormoner.
Glukokortikoider ökar risken för osteoporos, och steroid-behandling har visats sänka halterna av osteocalcin.
Klinisk användning är i första hand för monitorering av bennedbrytningshämmande terapi vid osteoporos, men kan även användas vid uppföljning av metabola benförändringar, t ex hyperparatyroidism, Pagets sjukdom och osteomalaci.  
 <--tillbaka  
Referenshänvisning: