Skriv ut sidan  <--tillbaka
Ändrad: 2020-07-21 S-  Kardiolipin ak
Utförande laboratorium: Klinisk immunologi och transfusionsmedicin
Akademiska sjukhuset  
Remiss: Autoimmunitet och allergi
Elektronisk beställning i Cosmic  
Provkärl: Guldgul propp (Gel, utan tillsats)  
Provtagning: Indikation:
Utredning av upprepade spontanaborter, trombocytpeni, trombosbenägenhet och SLE med fosfolipidantikroppssyndrom.

Provtagning:
Minsta provmängd 1 mL.
Räcker även till GP1-beta2 ak.

Provhantering:
Ocentrifugerat blodprov förvaras i rumstemperatur.
Centrifugera provet inom 4 timmar från provtagning.
Fövara därefter provet i 2-8°C.

OBS! Om transporten inte når analyserande lab inom 21 timmar måste serum överföras till ett plaströr.
Serum fryses i -20° C.

Provskickning/transport:
Transporteras i rumstemperatur.
Om transporttiden överstiger 21 timmar måste provet beredas och skickas fryst se ovan under provhantering.
Fryst serum skickas i frysbehållare så att provet är fryst vid ankomst till analyserande lab.  
Analysfrekvens:   Analysen utföres en gång per vecka  
Referensintervall: Kardiolipin ak IgG: <15 kGPL/L
Kardiolipin ak IgM: <40 kMPL/L
Metod:   ELIA  
Ansvarig läkare: Barbro Persson  
Ackreditering: Ja
Hänvisningar:  
Övrigt: Beta2-glykoprotein 1 är en kofaktor till kardiolipin. Delvis detekteras samma antikroppar vid undersökning av antikroppar mot beta2-glykoprotein 1 och mot kardiolipin.  
Tolkning: Kardiolipin ak IgG: <15 kGPL/L negativt
Kardiolipin ak IgG: ≥ 15 kGPL/L positivt

Kardiolipin ak IgM: <40 kMPL/L negativt
Kardiolipin ak IgM: ≥ 40 kMPL/L positivt

Antikroppar av IgG- och IgM-klass mot kardiolipin respek-tive mot beta2-glykoprotein-1 kallas gemensamt anti-fosfolipidantikroppar. Dessa analyseras vid klinisk misstanke om fosfolipidantikroppssyndrom, och alla fyra antikropparna ingår tillsammans med analys av lupusantikoagulans i kriterierna för att ställa diagnosen fosfolipidantikropssyndrom.
Analyseras även vid utredning av upprepade spontanaborter, trombocytpeni, trombosbenägenhet och SLE med fosfolipidantikroppssyndrom.
Gränsvärdet motsvarar 99:e percentilen bland friska. Detta motsvarar rekommenderat gränsvärde enligt de senaste klassifikationskriterierna (se ovan). Sannolikheten att fosfolipidantikroppar ska ha klinisk betydelse ökar med nivån, samt om nivån kvarstår förhöjd vid upprepad provtagning. Tidigare uppdelning av laboratoriesvar i svag respektive stark antikroppsreaktivitet används dock inte längre.  
 <--tillbaka  
Referenshänvisning: Miyakis S. och medarbetare. International consensus statement for an update of the classification criteria for definite antipospholipid syndrome (APS). Journal of Thrombosis and Haemostasisi 2006;4:295-306